Laddar

Ökade inkomstklyftor i Emmaboda

Professor: ”Ökat successivt”.

delningar

Ginikoefficienten, som är ett mått på ekonomisk jämlikhet, har ökat i de flesta kommuner mellan 2011 och 2016, enligt nya siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). I riket har den nu stigit till 0,32. Det är en utveckling som pågått sedan 1980-talet, då värdet låg på strax under 0,2, enligt Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö universitet.

– Sverige hade världens lägsta inkomstskillnader runt 1980. Sedan har inkomstklyftorna successivt ökat, säger han till Nyhetsbyrån Siren.

Ginikoefficienten visar inkomstspridningen i ett land eller en kommun och kan räknas ut på olika sätt. I statistiken från SCB används ginikoefficienten för disponibel inkomst per konsumtionsenhet. När alla i ett samhälle har samma inkomst, och det råder total jämlikhet, är värdet 0. Ligger värdet på 1 innebär det maximal ekonomisk ojämlikhet. I Emmaboda kommun låg värdet under 2011 på 0,258. 2016 låg var siffran 0,278.

– Den omvandling som Sverige har haft när det gäller arbetsmarknad, sysselsättning och inkomster har varit relativt gynnsam så tillvida att de allra flesta har fått det bättre, men spännvidden har ökat. De fattiga har inte blivit fattigare, medan de rikaste drar ifrån, säger Tapio Salonen.

Enligt honom finns den stora klyftan framför allt mellan väletablerade personer med fasta och trygga jobb, som har fått ta del av löneökningar, och personer som inte är etablerade och till stor del försörjs på offentliga system.

Norsjö har den minsta inkomstspridningen i landet med en ginikoefficient på 0,23. De största inkomstklyftorna finns i Danderyd, där värdet ligger på 0,56.

– Det är en väldigt stor variation och bekräftar den bild som vi har haft sedan tidigare. De stora skillnaderna finns i storstädernas välmående kranskommuner i princip. De lägsta inkomstskillnaderna återfinns på landsbygd och i glesbygd, vilket framför allt beror på att de saknar höginkomsttagare, säger Tapio Salonen.

Relaterade artiklar