Laddar

Kyrkeby bränneri minner om en viktig industriepok

30-talet personer var samlade när guiden Jörgen Håkansson vid 14-tiden drog igång sin timslånga guidning av Kyrkeby bränneri i Vissefjärda.

delningar

Bland besökarna återfanns en ur personalen som var anställd när bryggeriet lades ner 1971.

Birger Jarl var anställd mellan 1958-1971.

– När bryggeriet stängde var vi bara fyra anställda. Av oss fyra är jag den ende som är kvar i livet. Min uppgift var att vara satsdräng.

De övriga tre anställdas titlar var: maskinist, brännmästare och potatishysare.

– Vi kokade 54 hektoliter potatis per kok. Med fyra kok per dag blev det 216 hektoliter per dag.

Guiden Jörgen Håkansson tog besökarna med runt i byggnaderna med bland annat smälteriet där kornet blötlades, potatiskokningen och de stora jäskaren där vätskan utvecklade en alkoholhalt av 50 procent. Bränneriets kapacitet uppgick till 4 000 liter per dag.

Brånneriet räknades till ett av landets medelstora brännerier. Produktionen utgjorde en procent av landets totala produktion.

Efter en överenskommelse med kyrkoherden i Vissefjärda fick bryggeriets ägare Malmström köpa det kalkstensgolv som låg i kyrkan. Golvet lades i smälteriet.

I gengäld fick bryggeriets ägare bekosta ett nytt golv i kyrkan.

Traktens potatisodlare var flitiga leverantörer av potatis. Potatistransporter kom också från Blekinge och från bönder i Kalmartrakten.

Bränneriets säsong pågick mellan oktober-april varje år. Övrig tid fick de anställda uträtta sysslor på den stora gården med drygt 40-talet anställda.

En händelse som gått tillhävderna var ett misstag som inträffade en dag 1923.

en anställd glömde stänga en kran. Fadäsen medförde att en daglig produktion av 4 000 liter 50-procentig sprit rann ut på gårdsplanen.

Konsekvenserna av denna fadäs blev bland annat att korna vägrade sig mjölkas, en tupp dog och att grisarna sov hela dagar.

Ryktet om fadäsen medförde också att traktens luffare drog till gården och med hjälp av sina snusnäsdukar försökte torka upp de sista dropparna ur marken.

så sent som på 20-talet fanns en överenskommelse att bränneriets ägare kunde utverka två procent av den dagliga tillverkningen – det vill säga 80 liter.

Dessa litrar användes bland annat till att belöna alla potatisleverantörer – samt att gårdens anställda erhöll både en morgonsup, en middagssup och naturligtvis en kvällssup.

Tio år efter nedläggningen fick bränneriet besök av Vin- och Sprits dåvarande vd som reste runt med ett sällskap och letade efter en lämplig miljö för att spela in en reklamfilm om den svenska vodkatillverkningen.

Nöbbelöv i Skåne var då centralort i tillverkningen. Den miljö som fanns där var dock inte så realistisk som ledningen önskade.

Reklamfilmens spelplats förlades i stället till Kyrkebys intakta miljö som hade stått orörd sen nedläggningen på grund av statens beslut att landets 18 enskilda bryggerier skulle läggas ner.

1970 fanns det 48 bryggerier runtom i Sverige – varav 30 statliga.

Rationaliseringarna medförde en koncentration till Nöbbelöv som utvecklades till Europas största tillverkare.

Deras dagliga kapacitet var lika mycket som Kyrkby producerade under ett år.

 

 

 

 

 

 

Kyrkeby bränneri:

I mitten på 1700-talet startade kronofogde Gösta Persson ett litet bybränneri.

På sin väg till Karlskrona fick bränneriet 1771 besök av Gustav III. Som ett minne av besöket lät ägaren resa en minnessten.

1855 förvärvades fogdegården av kronolänsmannen, godsägaren och riksdagsmannen Thure Alfred Malmström, 1821-1888.

Han utökade bränneriet så kapaciteten blev 100 gånger större än det gamla bybränneriet.

Efter hans död drev hans två söner bränneriet fram till 1917.

1917 köptes det av godsägaren Carl Andersson.

Efter hans död 1940 övertogs bränneriet av hans två söner som drev det fram till nedläggningen 21 januari 1971.

13 mars 1988 skänkte sönerna bränneriet till Vissefjärda Hembygdsförening.

13 december 2000 förklarades bränneriet som statligt byggnadsminne av länsstyrelsen i Kalmar.

I motiveringen sägs att bränneriet utgör ett unikt industriminne.